Allt som kan gå fel, har gått fel idag.

Fittdag, rent ut sagt.


Dagen började ganska bra tyckte jag. Världens finaste väder. Jag fixade mat. Tog mig en långpromenad. För hostan har jag kvar så blir att ta det ganska lugnt den här veckan med. Hann med att städa ordning.

Så ska man ta sig till jobbet. Då upptäcker jag att min cykel är borta?!
Jag tänker och tänker men kan inte komma på nåt annat än att jag ställde den utanför mig i torsdags. För i fredags åkte jag ju buss?
Stulen antar jag.
Måste tänka vidare på den. Så den inte bara står nån annanstans. Som jag glömt. Men nej! Det gör den inte. Eller?

Bråttom blev det iaf. Tar ju bara en kvart på cykel till jobbet. Inte ens det. Blev att småspringa ner till stan. Ta första bussen och komma lite sent första dagen på skiftet. Det var ju kul.
Eh nae,


Världens skitjobb. Helt jävla patetiskt.
Kommer ut kartonger hela tiden från en maskin som jag ska kolla om dom är okej och sen packa dom. Bara att köra på eftersom den går hela tiden.


Så när jag slutade kl 22 var det bara att gå hem. Då var det kallt. Tog en jävla tid med.



Så här har jag alltså slutat.
Patetiskt är allt.


Bara att gå fram och tillbaka till jobbet nu. Fattig som jag är. Gå till världens mest patetiska jobb.
Skönt att jag börjar med slappaste skiftet. Jobbar bara 4 dagar.
Och fredag kommer bli en bra dag. För då ska vi fira Anna. Glad för hennes skull.


Bara 3 veckor kvar tills jag fyller 20 nu!!! Fast ska jag fortsätta med skiftet så jobbar jag kväll då med. Så jag kommer förmodligen fira min lyckligaste dag i mitt liv helt själv.


Bara att konstatera. Jag har blivit en surfitta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0